Jag har hittat min väg tillbaka till underbaraste Kent. Musiken flödar ur hörlurarna och jag känner mig lugn.

Jag skulle ge alla mina pengar jag har, för att få se de live. Deras låtar har hjälpt mig igenom så mycket och jag vet inte riktigt var jag skulle vara om inte de funnits. 

Jag har ju insett att Kent alltid kommer vara det band som jag har kärast. 

Håkan är ju bra, Winnerbäck och Lindh också. Inte för att tala om Beecake och Radiosepia. Eller Of mice and men, pierce the veil. Men Kent, det är där mitt hjärta hör hemma. När jag inte lyssnat på de ett tag, och sedan gör det.. det känns som att komma hem. 

Jag blir inte hög på Kärlek, Sorg eller heroin. Jag blir hög på Joakim bergs röst och musiken de gör.