Flickan kommer ihåg hur dörrar smällts igen,
hur hon slängt sej på sängen och gråtit sen.
Att hennes mamma och pappa inte fattar,
att hon helt sitt mod tappar,
att hennes självkänsla försvunnit,
och att flickans rädsla vunnit.
Flickan tror ej längre på morgondagen,
flickans själ har länge blitt utnyttjad och slagen.

Några tårar letar sej fram i ögonvrån och faller ner längs flickans kind,

hon tänker att hon sluppit se allt hat om hon varit blind.

Flickan sluter försiktigt ögonen och tar ett djupt andetag,
hon önskar att hon inte kände sej så fruktansvärt svag.
Flickan orkar inte mer men måste stanna kvar,
för att sina frågor om lycka kunna få svar.
Flickan gråter med röda tårar,
ser blodet blandas med det som sårar.
Flickan måste vara stark och hålla ut,
inte tänka på livets bittre slut.
Flickan har mer att ge,
mer att ge som ni inte fått se.